caroline79

                        



Åh va det e underbart att ha tisdagar ihop med Lilly, skrattar högt åt henne varje dag  nu o undrar var hon får allt ifrån. I helgen när moster frågade "ska jag hjälpa dig?" svara hon " äh, lägg av!"...  Hm....

Idag har vi vart på ÖF, vart o fikat med Jenny o vart ute i det bistra vädret.

Börjar med helgen:
köpte en cykelhjälm åt henne eftersom mormor skaffat cykelsadel bak. Hade ingen vagn den dagen utan gick med henne på stan, trots den mindre roliga händelsen sist. När vi betalt den o skulle gå hemåt va det bara "Lilly äm" (hjälm) som gällde, så vad gör man? det va bara att låta henne gå med den på sig på stan, o hon skämdes inte för sig utan sken som en sol o pekade mot huvudet " Lillys äm,  Lillys!!"

På lördagen cyklades det så det stod härliga till o man fick absolut inte kliva av utan att nån annan tog över o cyklade vidare...
På söndagen var vi på lekparken i blåsten o mamma påpekade att hon tog sig åt örat. Till slut var hon även ledsen o då e det nåt som inte står rätt till, så jag ringde 1177 o de tyckte jag skulle ta henne till jouren....endast 6 mil bort. Sagt o gjort så var vi där o kom in direkt till en jättebra doktor.
Lilly vägrade såklart att öppna munnen men till sist överlistade han henne o såg att felet inte låg där iaf. Ena örat såg han en del vax i men inget rött eller svullnad, febertempen stannade på 36.4 o hon höll låda för fullt, så han sa att vaxet kan trycka o göra ont ibland o även blåsten, så han ville inte ge nåt penicillin då. Men för skerhetsskull ville de ta en snabbsänka i fingret (då får man tydligen svart på vitt)  o , givetvis, knep hon ihop båda händerna så det va lögn att få upp dom. Nä!! sa hon bestämt. Tills jag frågade om hon kunde visa hur stora händer hon hade. Jaaa!! svarade hon glatt o tittade storögt o skrattade när blodet sipprade ut i röret. När hon sen fick ett plåster modell större var lyckan total o hon gick efter läkaren när han gick iväg, plötsligt va han poppis! Dessa ungar!!
Att sen välja EN sak ur lådan för "duktiga barn", bland studsbollar, gelefigurer, klistermärken mm, va en för stor uppgift så hon tog en hel näve, för säkerhetsskull. Då valde mamman EN boll.
Sänkan va perfekt o jag kände mig nästan dum som åkt dit, men vad gör man? Säkert e iaf att hon HADE ont. Med vissa råd åkte vi hem igen med en unge som va ovan molnen pga ett plåster o somnade sen med fingret pekandes rakt ut, stolt som en tupp!

Sen dess har inte örat gjort sog påminnt..så jag vet i tusan va det va. Kanske brås på sin mor o får ont av mycket blåst, vad vet jag?!


Imorg e det återigen dax för jobb o på tors ska vi på utvecklingssamtal. När blev jag så gammal att jag e på det SOM FÖRÄLDER??


Nä, nu ska jag skölja ur inpackningen o inta soffan själv en stund innan John, som vart på skjutbanan, kommer hem...