roligt o tråkigt på samma dag
Igår var vi på Mio o beställde nya köksmöbler -äntligen!
Bord i valnöt o vita stolar...
Nu ska jag bara fråga min kära svärmor snällt o fint om hon vill sy såna runda dynor fast i fårskinn -en ide´jag fått. O jag vet att hon älskar sitt fårskinn ;)
Det känns skitbra att slutligen ha beställt det o nästa vecka ska vi få det.
Soffa verkar vara mission impossible just nu, lite olika smak där märkte vi igår. Men det ska nog gå det med..
Efter vår det följde jag med till Väring o deras Mc-butik. Det va långa 20 minuter det. På vägen hem undrade John om vi inte skulle gå upp till farfar ändå. Vi hade fått veta att han va mycket piggare o att det ju kan va sluttampen.
Vi gjorde det.
I hissen på väg upp åkte vi tillsammans med den unga tjej som var med nästan all the way på min förlossning. Goa hon!
Var tvungen o besöka en toa för Lilly passade på att göra nr 2 när vi just va på väg in o jag kunde nästan inte spänna blöjan så skakade jag. UsCh. Öppnade sen dörren in till avdelningen o vi båda drog en djup suck "vi gör det, vi går in". Frågade först sköterskan så inet läget blivit värre för då hade jag lämnat walk over. Direkt.
Läget e ju som det är sa hon, men gå absolut in. Det e bara att säga till om du blir dålig. Va goa de e de där sköterskorna!
Det va en mager, blek o väldigt trött farfar vi fann. Jag hade bestämt mig för att va precis som vanligt o skämta som vi alltid gjort o det gjorde jag. Han sa att han kände igen mig o visste o sa mitt namn. Skönt det..
Vi var nog där ungefär en timme o när vi sa hejdå kändes det verkligen som sista gången vi sa det..
Hejdå för alltid..
Kände att jag snart inte kunde hålla tillbaka tårarna längre utan vi gjorde avskedet ganska snabbt o jag höll honom i handen. En mager, len o ganska kall hand.
Vi hann väl precis utanför avdelningen innan jag började storböla. Fy. Blä. Varför ????
Tittade ner över Johns axel o där satt Lilly o sken som den sol hon brukar, lyckligt ovetande. Vår gullefia som fick farfar att le flera gånger. Det värmde mitt i allt.
Tur man har sin familj,
" Nu kommer Per Oscarsson" säger plötsligt JOhn. Så i mina simmiga ögon lyckades jag se skymten av en relativt stor skådis o kom på att han bor ju på Kinnekulle, har jag för mig.
By the way.
Då har vi iaf träffat honom, han har fått se lillan. Men vilken jobbig syn jag har på näthinnan. Har inte sovit många timmar i natt..
Vi får väl se hur denna dag blir...
Bord i valnöt o vita stolar...
Nu ska jag bara fråga min kära svärmor snällt o fint om hon vill sy såna runda dynor fast i fårskinn -en ide´jag fått. O jag vet att hon älskar sitt fårskinn ;)
Det känns skitbra att slutligen ha beställt det o nästa vecka ska vi få det.
Soffa verkar vara mission impossible just nu, lite olika smak där märkte vi igår. Men det ska nog gå det med..
Efter vår det följde jag med till Väring o deras Mc-butik. Det va långa 20 minuter det. På vägen hem undrade John om vi inte skulle gå upp till farfar ändå. Vi hade fått veta att han va mycket piggare o att det ju kan va sluttampen.
Vi gjorde det.
I hissen på väg upp åkte vi tillsammans med den unga tjej som var med nästan all the way på min förlossning. Goa hon!
Var tvungen o besöka en toa för Lilly passade på att göra nr 2 när vi just va på väg in o jag kunde nästan inte spänna blöjan så skakade jag. UsCh. Öppnade sen dörren in till avdelningen o vi båda drog en djup suck "vi gör det, vi går in". Frågade först sköterskan så inet läget blivit värre för då hade jag lämnat walk over. Direkt.
Läget e ju som det är sa hon, men gå absolut in. Det e bara att säga till om du blir dålig. Va goa de e de där sköterskorna!
Det va en mager, blek o väldigt trött farfar vi fann. Jag hade bestämt mig för att va precis som vanligt o skämta som vi alltid gjort o det gjorde jag. Han sa att han kände igen mig o visste o sa mitt namn. Skönt det..
Vi var nog där ungefär en timme o när vi sa hejdå kändes det verkligen som sista gången vi sa det..
Hejdå för alltid..
Kände att jag snart inte kunde hålla tillbaka tårarna längre utan vi gjorde avskedet ganska snabbt o jag höll honom i handen. En mager, len o ganska kall hand.
Vi hann väl precis utanför avdelningen innan jag började storböla. Fy. Blä. Varför ????
Tittade ner över Johns axel o där satt Lilly o sken som den sol hon brukar, lyckligt ovetande. Vår gullefia som fick farfar att le flera gånger. Det värmde mitt i allt.
Tur man har sin familj,
" Nu kommer Per Oscarsson" säger plötsligt JOhn. Så i mina simmiga ögon lyckades jag se skymten av en relativt stor skådis o kom på att han bor ju på Kinnekulle, har jag för mig.
By the way.
Då har vi iaf träffat honom, han har fått se lillan. Men vilken jobbig syn jag har på näthinnan. Har inte sovit många timmar i natt..
Vi får väl se hur denna dag blir...
Kommentarer
Postat av: hannah
tänker på er hela tiden.. började nästan gråta när jag läste, finns inget hemskare än att ta farväl... tur ni ha lilly som e så ovetande om allt o som gör att allt känns lite lättare när hon mot dig ler.
stor kram
Postat av: Frida
Skönt att ni gick dit och hade ett sånt fint avslut! Snart kommer du ha bilder av både din friska och sjuka farfar på näthinnan och så småningom minns man bara det friska goa och glada... Det är så jag minns min farfar iaf! Stor kram
Postat av: Dette
Fy faaan vad jobbigt! Vet juh vad han/de betyder för dig! Tänker på dig... Krama
Postat av: tilda
usch vad hemsk du är som säger det är hejdå föralltid. :( det vet vi ju inte.
Trackback
