caroline79

Fasen va roligt det var igår trots en gravid, en ammande, en som bara drack lite, men åxå två som va på FEST!!!  ÅÅÅH jag ville aldrig det skulle ta slut, tejerna va tillsammans igen! 
 Det va en märklig  känsla när Magnus klev ut på scenen, dels kändes det exakt som när det begav sig o dels som att shit, det va i ett annat liv typ... Jag fick gåshud o kände hur jag fick svälja stora klumpar för att inte stå där som en äkta nörd o lipa. Det hade vart nåt att messa hem om det ,"jag står här o lipar framför scenen"... Hihi!!
Vet inte varför men givetvis tänkte man tillbaka på hur allt va då, typ 2002. Jag o Lill-Carro (min goa själsfrände!) höll ihop i vått o torrt o såg väl Barbados x antal gånger för mycket :) BARA för att Magnus sjöng !! Snacka om guds gåva till kvinnorna -trots att han knappast vill ha nån av oss hahaha, kanske just därför?? !!!! Men vad gör det när man sjunger som en gud o har ett scenspråk man skulle kunna döda för??

Kvällen började med en middag på Lilla London o vi satt o snackade tills klockan blev alldeles för mycket o vi mer eller mindre skulle springa till Scandinavium. Jag som hade mina mindre bekväma pumps knäade på nåt sätt dit men oooooh vilka ömmande tår  sen alltså. Vill man va fin får man lida pin, han visste vad han snackade om han som myntade det..  Ringde faktiskt inte hem en enda gång utan kände mig faktiskt väldigt avslappnad o va ledig o roade mig. Va skönt det e att man inte e uppjagad o tänker att hur går det hemma nu tro? För vad hade jag kunnat göra bättre än John liksom?? Inget. Nä jag e trygg när jag går hemifrån o det  e jag ganska stolt över för det finns inget värre än folk som sitter o ringer hem i tid o otid o inte "släpper det" o njuter av att ladda batterierna en stund. Eller fäller kommentaren "åååh va jag längtar efter lillan/lillen" var femte minut. Nä, e man hemifrån så e man!!! Faktiskt rätt skönt att bara vara carro för ett tag o inte mamma i barnbajsfiket jämt.
Men visst va det även skönt att komma hem o se knytet sova såå gott i vaggan, nattad av sin pappa. Han gör det minst lika bra som mig. Så det så.

Det minde roliga va dock att precis -o jag menar precis, när Magnus började o jag tar upp kameran för att föreviga det som säkert aldrig kommer ske igen -DÅ DÖR MIN KAMERA!!!!!!!! Finns det ens på kartan? Ja i min värld, konstaterade jag snabbt. Så  några skräniga filmsnuttar e allt jag har, men jag håller en tumme på att nån go vän mailar över några *pik*

Nu e kameran på laddning så ni ska bli uppdaterade med lite bilder vad det lider, dock inte av honom då men av oss. Dags att fixa till sig o väcka lillan för mat inna vi ska till Johns chef på middag. Ska bli mysigt!